Läs det du är hjärtligt intresserad av!

En gång när jag var liten skulle jag hjälpa mamma att steka köttbullar. Hett flott stänkte upp på min arm och jag ville inte vara med längre. ”Om du inte tål det, får du aldrig någon man!”, sa mamma.

Det var nog då jag blev feminist. Jag betraktar världen utifrån genus och maktstrukturer. Mina uppsatser i etnologi utgår från ett feministiskt perspektiv. I ett uppsatsarbete ställer jag frågor om kvinnors syn på pornografi. I ett annat skrev jag om hur kvinnan skapas i medierna. Den handlade om bröllopsbilder och rosaskimrande prinsessideal och jag skrev den ungefär samtidigt som min syster gifte sig. Och mamma och jag har pratat om köttbullarna många gånger sen dess.

Jag kommer från en arbetarfamilj, som värderar praktiska kunskaper högre än teoretiska. Ingen annan än jag i min familj har läst på universitetet. De är jättestolta över mig men inte riktigt på det klara med vad jag läst. För många andra med min bakgrund har det inte varit självklart att börja studera. Det är synd. Vi ska ta för oss mer! Därför är jag tydlig med min klasstillhörighet.

Under studietiden började jag jobba extra på antagningsenheten. Efter min examen fick jag jobb där. Ett tag funderade jag på att doktorera, men det var skönt att tjäna pengar och att skilja på arbete och fritid, vara ledig på ett annat sätt än man är som student.

Nu jobbar jag som kursadministratör på Biomedicinska analytikerprogrammet. Ett långt namn varje gång man svarar i telefon, förresten! Jag sköter sånt som rör administration och service åt kursledare, programansvariga och studenter, registrerar avklarade poäng… ja, diverse expeditionsjobb. Arkivering har jag börjat lära mig nyligen. Det är intressant! Och så har jag hand om ett litet bibliotek vilket är kul!

Jag trivs bra med att jobba inom universitetet. Det är trevligt att möta studenter och ta del av deras tankar om framtiden. På det personliga planet är det givande möten. När jag lunchar ihop med mina arbetskamrater märker jag en skillnad mellan dem och mig eftersom vi tänker utifrån olika perspektiv, de ser allt ur en naturvetenskaplig vinkel, medan jag vill se allt som socialt och kulturellt skapat. De ser naturvetenskap och jag ser konstruktioner, så vi pratar olika språk. Det blir intressanta diskussioner.

Etnologin har hittills gett mig mer personlig utveckling än en utveckling inom arbetslivet. För det mesta är det lättare att säga att jag arbetar som kursadministratör än att säga att jag är etnolog. Det blir mindre att förklara för andra då. Det här hände första dagen efter att jag tagit ut min examen.

Jag gick till Arbetsförmedlingen. På frågan om vad jag hade för utbildning svarade jag att jag var etnolog.
”Jag förstår inte varför man läser såna ämnen”, sa handläggaren!

Det kommer jag aldrig att glömma. Men jag ångrar absolut inte att jag studerat. Etnologin är applicerbar på allt i samhället, från strukturer på arbetsplatser och till det vardagliga livet. Den täcker in både nutid och historia, kultur och samhälle. Med ett etnologiskt perspektiv kan man förändra. I utbildningen har jag också lärt mig att uttrycka mig i tal och skrift, att ta in information och processa den.

För ett år sedan sökte jag till journalistprogrammet och kom in, men jag tackade nej. Det berodde på att jag hade få studiemedelsterminer kvar. Jag vågade inte satsa fullt ut. Arbetsmarknaden skriker inte efter journalister och jag trodde inte tillräckligt på mig själv just då. Men jag känner för att börja skriva, kanske gå en kvällskurs för att få respons på det jag skriver.

Att vikariera är skönt, för man vet inte vad som väntar bakom hörnet. Det ger frihet och trygghet. Men det är inte det här jag ska göra hela livet. På sikt vill jag bli mer kreativ, göra något personligt utmanande och känna att jag hittat riktigt rätt. Jag har en längtan och vill hitta modet. Det skulle ge mig mer att göra något jag brinner för. Jag vill förändra, säga vad jag tänker och tycker. Kanske jobba i projekt med genusfrågor… jag har tankar om vad jag vill göra. Det kommer när jag är redo.

När jag är femtio år då lever jag gott. Jag jobbar med det jag är utbildad till och kan säga att jag är etnolog. Jag arbetar inom kultursektorn, kanske med ungdomsverksamhet på museum. Förhoppningsvis känner jag att jag har arbetat med sånt som inspirerar och intresserar mig, att jag gjort nytta.

Bry dig inte om påtryckningar från familj eller arbetsmarknad. Det får inte bli en prestigesak att studera. Läs det du är hjärtligt intresserad av! 

(Sedan intervjun gjordes har Pernilla börjat jobba som institutionsadministratör på Högskolan för scen och musik.)