Ny professor i tyska undersöker text-luckor
Nyhet: 2012-01-19
Hallå där Martin Hellström, som nyligen utnämnts till professor i tyska med litteraturvetenskaplig inriktning, och som arbetar som prorektor på Borås högskola.
Vad forskar du om just nu?
- Jag forskar om berättarteori och receptionsestetik samt om (auto)biografiskt skrivande.
Kan du ge några konkreta exempel på vad din forskning handlar om?
- Jag har just avslutat en artikel om ett berättarteoretiskt problem vars teoretiska utgångspunkt ligger i Wolfgang Isers receptionsestetik. Det handlar om läsarens möte med texten och dess berättare eller dialogen mellan läsaren och texten.
Det som spelar roll i sammanhanget är att berättaren skapar text-luckor - på tyska ”Leerstellen”, på engelska ”textual gaps” - som läsaren "fyller". Detta gör att läsaren blir delaktig i skapandet av texten. Mycket förenklat sagt försöker jag utifrån denna teori med hjälp av Theodor Fontanes roman "Effi Briest" (1895), visa hur en berättare kan ”rigga” text-luckor på så sätt att majoriteten av läsarna fyller dem på ungefär samma sätt, till exempel med samma ord, samt att läsaren sedan tror att det var det som berättaren har berättat - och inte det som de egentligen själva konstruerat.
Det fenomenet belyser jag med exempel i den omfattande forskningslitteraturen om denna roman. Till och med där kan det finnas påståenden om exempelvis vad en romanfigur har sagt eller inte sagt som det definitivt inte går att hitta belägg för i själva romanen! Ändå kan det som på sätt och vis konstruerats av läsarna vara andemeningen i det som en romanfigur eller berättaren själv har sagt i olika sammanhang. I det fallet har författaren på ett mycket sofistikerat sätt riggat text-luckor som läsarna fyller precis som han vill utan att han själv måste säga det explicit genom sin berättare eller sina övriga figurer.
I min tidigare forskning kring autobiografiskt skrivande har jag försökt visa att autobiografiskt skrivande samtidigt alltid handlar om biografiskt skrivande. Just nu försöker jag med hjälp av till exempel Peter Härtlings biografiska roman "Hölderlin" visa att biografiskt skrivande alltid innefattar autobiografiska element. Eftersom det hänger ihop pratar jag därför om (auto)biografiskt skrivande.
Varför är tysk litteratur så intressant att forska om?
- På den teoretiska nivån spelar det ju egentligen ingen roll vilka texter man använder för att belysa ett litteraturvetenskapligt problem. Men i och med att jag har tyska som modersmål har jag en stor chans att uppfatta många nyanser i den tyskspråkiga litteraturen. Sedan tycker jag att det finns en enorm mångfald i den tyskspråkiga litteraturen, ibland även en historiskt betingad tyngd framför allt i litteraturen efter 1945. Men till skillnad från andra kulturer har man framför allt i den västtyska litteraturen försökt bearbeta, kanske till och med älta Tysklands historia. Det som ibland kan uppfattas som tråkigt och negativt anser jag är ett uttryck för hur litteratur och konst i vidare bemärkelse kan vara drivande i en samhällsprocess samt på ett konstnärligt plan hittar och ger nyanserade uttrycksformer för det.
Vilka blir dina viktigaste uppgifter som professor?
- Den viktigaste uppgiften som universitetslärare, oavsett titel, anser jag är att entusiasmera studenter och att få dem att förstå att både de vetenskapliga diskurserna och - i mitt fall -litteraturen öppnar nya sätt att se och beskriva världen. Att man är professor gynnar i bästa fall lärosätets kompetensprofil och ger tyngd i internationella kontexter samt öppnar dörrar till vetenskapliga uppdrag som man enbart får om man är professor.
Vad är det bästa med ditt jobb?
- Det bästa med mitt jobb är mångfalden, de olika möjligheterna till personlig utveckling på alla möjliga plan, att inom tjänsten få behålla och till och med utveckla sin nyfikenhet och upptäckarglädje. Under alla år har det varit mötet med kollegor och studenter som jag upplevt som oerhört stimulerande. Jag tror den litteraturvetenskapliga miljön inom ämnet tyska som min kollega och vän Edgar Platen har skapat och satt sin prägel på här i Göteborg har varit en förutsättning för att jag kunde utvecklas som forskare. Som prorektor för Högskolan i Borås försöker jag just nu att dela med mig mina positiva erfarenheter och bidra till att behålla och i möjligast mån utveckla den spännande miljö som finns i Borås.