Till startsida
Webbkarta

Martyrskapets idéhistoria från Sokrates till självmordsbombare

Nyhet: 2013-02-06

Ett ögonblick Michael Azar, professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet, som i den nya boken Den ädla döden tecknar det västerländska martyrskapets historia.

Varför skrev du boken?

Michael Azar. Foto: Thomas Melin.– Jag ville undersöka en ofta förbisedd aspekt av den västerländska människans relation till döden: idén om den ädla döden. Teologer, filosofer och författare återkommer om och om igen till detta tema: det finns bara ett sätt att verkligen vara trogen en idé, och det är genom att vara beredd att offra sitt liv för den. Genom en rad nedslag i idéhistorien har jag velat ringa in ett antal tongivande svar på dessa lika existentiella som politiska frågor: finns det något i livet som det är värt att gå i döden för? Kan blodet tjäna som vittnesmål om en läras trovärdighet och sanning? Vad har martyrskapet med Gud, fosterlandet och revolutionen att göra? Hur dör man en ärofull död?

Vad är bokens huvudbudskap?

– Hela studien utgör ett slags meditation över vad jag kallar för dödspolitik, det vill säga de olika sätt på vilka de levande förhåller sig till de döda. Hur hanterar vi minnet av de döda? Kan man skilja mellan äkta och falska blodsvittnen? Har de döda några rättigheter? De levande utnyttjar de döda som spelpjäser i sina inbördes strider. Martyrskapets idéhistoria blottar tydligt hur det vi kallar Historien alltid är föremål för ideologiska strider, för ständiga tolkningar och omtolkningar. I historieskrivningen står döda mot döda, minne mot minne, martyrer mot martyrer.

Vilken roll har martyrskapet spelat inom västerländskt tänkande?

– Det har spelat en enorm roll. Vad skulle västerlandets idéhistoria vara utan Sokrates tömning av giftbägaren, Jesus död på korset och de tidiga kristna martyrernas död på gladiatorarenorna? Vad skulle kristendomen vara utan sina martyrkulter och sina löften om att ”blodet är porten till paradiset”? Vad skulle nationalismens och revolutionens idéhistoria vara utan dess ständiga lovsånger till stupade hjältar och idéer om den sköna döden i fosterlandets och frihetens tjänst? Skulle nazismens framväxt vara tänkbar bortom dess besatthet av den egna rasens så kallade ”blodsvittnen”?

– Jag har här särskilt intresserat mig för martyren som förebild och ideal. I de levandes diskurser om sina martyrer tjänar de som exempel på rättfärdiga liv. De har, genom sina sätt att dö, också visat vägen till det goda livet, ja i kristendomen rentav till det eviga livet och hos mer sekulära grupper till det odödliga ryktet. Martyrerna framträder som storslagna exempel – på dygd, manlighet, offervilja rättrådighet – och modeller för generation efter generation.

Kan du ge några exempel?

Den ädla döden, bokomslag.– Det kan vara Achilleus, Sokrates, Jesus (imitatio Christi), Jeanne d’Arc, Giordano Bruno, Horst Wessel eller Che Guevara. De fungerar som sammanhållande kitt i skilda gemenskaper: de levande svär sin trohetsed gentemot martyrernas minne, förväntas agera i deras namn och se till att de inte skall ha dött förgäves. Ett aktuellt exempel är Breiviks dröm om att återuppliva ”de klassiska europeiska martyrtraditionerna”: genom att dö för det kristna Europa i kampen mot islam, säger han, ”kommer du att hyllas för evigt av ditt folk som en martyr och bli ett föredöme för tusentals nya martyrer i kampen för det goda”.

Vad tror du boken kan bidra till?

– Den erbjuder en historisk och filosofisk reflektion över teman som i allra högsta grad präglar inte bara vårt förflutna – utan också vår samtid. Historien är inte någonting som befinner sig bakom oss. Den pulserar inom oss här och nu. Jag menar att det finns all anledning att påminna om vissa saker som gärna glöms bort i den samtida diskussionen.

– För det första: styrkan i en politisk ideologi är ofta mindre avhängig dess inre rationalitet än det blod som gjutits i dess namn. Så ses martyrens blod ofta som ett bevis på en idés sanning. Med hjälp av en lång rad olika exempel – från reformationen och den franska revolutionen till den italienska fascismen och den kubanska revolutionen – visar jag att få saker lämpar sig bättre för propagandakampanjer än martyrer. Martyrerna lämnar nämligen ett förpliktigande arv efter sig till de levande: de ropar ur jorden på hämnd och förvandlar därigenom historien till en blodig saga där människorna drabbar samman för att göra upp med varandra i de dödas namn.

– För det andra: genom att ta min utgångspunkt i västerländsk historia, i Sokrates och Jesus har jag även velat motverka den banala projektion som kännetecknar massmediala föreställningar av martyrskapets fenomen: det vill säga, att det skulle vara ”de andra” som går i döden för sin tro, inte vi. Miljoner och åter miljoner så kallade västerlänningar har genom tiderna accepterat att ge sina liv för Gud, fosterlandet eller friheten. Samtidigt vill jag bidra till att dekonstruera själva dualismen mellan västerländskt och österländskt, kristet och muslimskt. ”Västerlandet” som begrepp rymmer så många olika politiska, kulturella och religiösa traditioner att det inte säkert går att säga vad, och i än mindre grad vilka, som hör till dess insida respektive utsida.

Mer information:
Michael Azar, telefon: 031-786 4527, e-post: michael.azar@lir.gu.se

AV:
031-786 10 68 / 0766-18 10 68

Till sidans topp