Till startsida

Historia som domstol

Nyhet: 2012-11-13

Det räcker inte för en historiker att bara beskriva, förklara och förstå det som har hänt. Historisk kunskap handlar även om att värdera det förflutna. Därför är det viktigt att utveckla historisk värdering som kunskapsform. I boken Historia som domstol visar Martin Wiklund, forskare i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, hur domstolen som analogi kan användas som en inspirationskälla för att tänka historia på ett sätt som ger förutsättningar för en meningsfull bearbetning av så kallade tolkningskonflikter.

– Under de senaste decennierna har det i många länder förts historiska debatter om ”brott” som begåtts i det förflutna med både politiska och moraliska inslag. Diskussioner om till exempel tvångssteriliseringar i folkhemmet och olika länders kolonialhistoria väcker frågor om historikerns uppgift i samhället. Eftersom kontroverserna också handlar om hur det förflutna ska bedömas behöver den typen av frågor behandlas på ett reflekterat sätt, säger Martin Wiklund.

Bokomslag: Historia som domstol.Hans bok handlar om historiska tolkningar och deras relation till rättvisa i en föreställd historisk domstol. Som exempel använder han sig av debatten om ”68” i Sverige som inte är förknippad med någon given historisk bedömning – tvärtom finns det både positiva och negativa bedömningar av ”68”, där det uppstår tolkningskonflikter mellan konkurrerande berättelser. Från vänster hävdas att förhoppningarna om jämlikhet har svikits och gått förlorade, medan det från höger anförs att ”68:orna” satte sig till doms över samhället och försvarade regimer som utförde brott mot mänskligheten i kommunismens namn.

– En intressant aspekt av domstolen som modell är att den rymmer olika roller, som åklagare, försvarsadvokat och domare, som kan jämföras med hur historiker agerar. En annan intressant sida av domstolen som analogi är idealet om rättvisa.

Historikerns roll blir, argumenterar Martin Wiklund, att bearbeta historiska tolkningskonflikter på ett sätt som främjar en rättvis bedömning och ett rättvist minne. Till exempel vore det knappast rättvist att bara beakta de negativa konsekvenserna av ”68” om det också fanns positiva – och tvärtom. Det gör inte det historiska fenomenet rättvisa. Det blir inte bedömt som det förtjänar. Men historia missbrukas ofta i politiska syften av olika parter för att främja den egna ideologiska ståndpunkten på motpartens bekostnad. Rättvisa som ideal kan ses som en kritisk norm gentemot den sortens missbruk.

Det räcker alltså inte att klargöra vad som hänt och sätta in det i dåtidens sammanhang, även om det också är relevant. Det är väl så viktigt att resonera kring skäl för och emot när det gäller bedömningen av en historisk tolkningskonflikt, till exempel om 60-talsvänstern gjorde sig skyldig till misstag och om den förändring som ägde rum i samband med ”68” var bra eller dålig. Men det måste förstås i relation till den publik som fungerar som en slags domare i den mening att det är inför den som de offentliga historiska tolkningskonflikterna utspelar sig.

– Om medborgarna ska agera domare, i den meningen att de själva avgör vilka bedömningar som de finner trovärdiga och som i förlängningen blir etablerade i ett samhälles historiemedvetande, är det rimligt att historiker försöker bidra till att främja medborgarnas möjlighet att göra en så välmotiverad och rättvis bedömning som möjligt, säger Martin Wiklund. Därför behöver vi utveckla förmågan att göra historiska bedömningar – både att underbygga och att kritisera dem.

Mer information:
Martin Wiklund, telefon: 031-786 5297, e-post: martin.wiklund@lir.gu.se

AV:
031-786 10 68 / 0766-18 10 68

Till sidans topp

© Göteborgs universitet, Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen | Karta